augusti 24, 2011

När man är för stolt för att fråga folk

Yey, vistelsen i storstaden började bra. Allt gick bra ända tills jag hoppade på bussen som skulle ta mig till mitt kommande hem. Förstås (har hänt flera gånger) hoppade jag av bussen på fel ställe (inte mitt fel, det stod inte i bussen var man var så jag chansade). När jag väl stod där som ett fån med mina tre väskor och glodde blev det inte bättre. Hade ingen som helst aning var jag var, bara att jag var på rätt ö. Istället för att då fråga någon vänlig själ var min gata fanns traskade jag iväg. I alla fall åt rätt håll konstaterade jag i efterhand men så klart gick jag fel igen, och igen, och igen, och igen.
Efter många om och men hittade jag rätt gata och typ tjöt och hoppade av lycka (dvs skrattade inombords).

Varför känns det som om alla tittar på en när man är på ett främmande ställe? Typ ALLA rent ut sagt GLOR. Mysko. Det ska jag också börja göra. GLO och STIRRA på folk bara för att freaka ut dom, hahah.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Ordet är ditt